Stilton Cheese, visst andas det jul och högtid!

Stiltonburk

STILTON CHEESE, smaka på orden, visst andas de jul och högtid!  När helgen närmar sig och alla andra stressas av julstök och inköp av klappar går mina tankar till julostarnas okrönte konung vars gulgröna färg är lika julig för mig som tomterött är för andra. Ostdisken på Möllans Ost dignar vid den här tiden under präktiga åttakilosrundlar av förförisk Stilton som i snabb takt fördelas mellan kunder som ser den här osten, ofta kombinerad med en pepparkaka och ett glas glögg, som en av julfirandets lukulliska höjdpunkter.

SAMSUNG DIGITAL CAMERAVarje år tillverkas det mer än en miljon exemplar, ofta levererade i vackra porslinsbyttor, och vart och ett kräver 78 liter mjölk av kor från rasen Shorthorn. All tillverkning sker vid – och får bara ske där – sex mejerier i Derbyshire, Leicestershire och Nottinghamshire. Hur konstigt det än kan låta har det aldrig tillverkats en Stiltonost i den lilla staden med samma namn men det var där den första gången salufördes.Vid det lokala värdshuset The Bell Inn med vidhängande pub, basade i början av sjuttonhundratalet en driftig gästgivare som försåg gästerna med en välsmakande ost tillverkad av en bondhustru i grannskapet. En som fick upp ögonen för denna aptitretare var Daniel Defoe. År 1727 skriver han i sin bok Tour through England & Wales ”…jag passerade idag Stilton, en stad som är lovprisad för sin ost”.

Pepparkakor och glögg i all ära men när jag vill fira julafton på riktigt vill jag nog ha ett glas portvin till min Stilton. Portvin är i ostsammanhang en försummad dryck och dessa rara buteljer dammas oftast bara av när svärmor väntas på besök, det är synd för det är ett underbart ostvin. Jag avstår dock gärna från (o)vanan att gröpa ur den ädle engelsmannen och hälla dyrbara portvinsdroppar i hålet. Var och en har i och för sig sin smak, och den ska accepteras, men jag tycker det är att förstöra två förträffliga råvaror. En solmättad Recioto della Valpolicella, eller en god Sauternes, är också goda kompanjoner när man har ställt fram en Stilton. Råkar man ha en tallrik av sin favoritsoppa bredvid smular man med fördel ner lite av osten i den och inser då vilken smakförhöjare man har på bordet. Flagor av Stilton i en god grönsallad går heller inte av för hackor.

StiltonhelAtt engelsmännen avgudar sin Stilton och att vissa av dem har svårt att lägga band på detta begär kunde engelska tidningar berätta för några år sedan. Ostfantaster i ordets rätta (?) bemärkelse stal då hos en av de större producenterna fem ton Stilton till ett värde av 20 000 pund och inte ens omaket att de fick bära ostarna femhundra meter till en väntande lastbil avskräckte dem. Onekligen ett drastiskt sätt att försöka leva upp till de gamla engelska visdomsorden: Drink a pot of ale, eat a scoope of Stilton, every day, and you will get old bones. Kanske njuter tjuvarna fortfarande av sitt kap för det fina med Stilton är att den faktiskt kan frysas, något att tänka på om man förköpt sig, men glöm inte att tina den i kylen.

Stilton tillverkas även i en vit variant som kanske inte spelar i gastronomins elitserie. Grönmöglet lyser med sin frånvaro och istället smaksätter de originella engelsmännen osten med märkliga ting som blåbär,ingefära, aprikos och – ja, det är sant – lök.

Peter

Peter Mårtensson – Möllans Ost

Print Friendly

, , , , , ,

No comments yet.

Kommentera