Gott för både gom och hjärta

famEn dag för tio år sedan ringde en granne till Sven Olsson utanför Maglehem på Österlen och sa att han nog fick ge sig bort till en av hagarna med grisar för ett vildsvin hade tagit sig in till suggorna. När de efter några dagar fått ut vildsvinsgalten ur hagen hade han betäckt alla suggor och några månader stod Sven där med 80 randiga och olikfärgade griskultingar…

Det var början på en lite speciell grisuppfödning och sedan dess har Lillehem fortsatt med sina halvvildsvin, men nu lite mer planerat än första gången. Sven och han fru Helene hade haft utegrisar sedan slutet av 80-talet, men det var alltså en slump som gjorde att de började korsa vildsvin med tamgrisar. Även om Sven föder upp både vildsvin och vanliga grisar för att para dem så händer det fortfarande att vilda unga vildsvin bryter sig in hagar och betäcker brunstiga tamgrisar.

sven

Sven Olsson på Lillehems Utegrisar

Sven är grisbonde precis som sin far och farfar och han var en av föregångarna som på 90-talet valde bort den industriella grisproduktionen och istället släppte ut grisarna och lät dem leva under naturliga betingelser.

Grisarna på Lillehem går i hagar med gyttjebad och små hyddor med halm. De har stora ytor att röra sig på har möjlighet att fritt böka, sova, leka, äta och umgås. De rör sig över stora ytor under dygnet och sover tätt tillsammans. Naturligtvis påverkar detta grisarnas trivsel, musklernas uppbyggnad och därmed köttkvalitén.

Smakar det någon skillnad?

Grisar som lever ute under naturliga former får ett kött med mindre fett som är insprängt mellan fibrerna. Därför blir köttet mört, saftigt och magert. Korsningen mellan vildsvin och tamgris är ungefär 50/50 och resultatet blir ett rödare kött med lite vildare smak. Sven provar sig fram och testar nu med att utfodra vissa kullar med bok- och ekollon och äppelkött från ett lokalt musteri för att se om det kan ge en annan god smak på köttet.

Det vankas mat och då kommer grisarna springandes.

Det vankas mat och då kommer grisarna springandes.

Sven berättar att Lillehems grisar har en produktionstid på 8 månader jämfört med ca 5 månader för en inomhusgris. De får helt enkelt lite längre tid att växa till sig. Nyligen har Lillehems Utegrisar fått tillstånd att avliva djuren på gården. Djuren behöver därför inte transporteras levande och riskera att stressas upp på väg till slakteriet. Det är ytterligare en sak som kan påverka smaken.

Ja, det är många faktorer som man som konsument kan fundera över. Jag skulle säga att det är en stor kvalitetsskillnad mellan industriellt uppfödda grisar och utegrisar (oavsett om de är halvvildsvin eller vanliga tamgrisar). Det är en markant smakskillnad! Personligen kä,nner jag starkt att jag gärna äter kött från djur som jag vet har haft det bra. Det känns betydligt bättre både i gommen och hjärtat. Den som invänder och säger att det är för dyrt kanske ska fundera på om man måste äta kött så ofta. Hellre bra produkter och kanske inte varje dag. Det är ju löjligt att man kan köpa fläskfärs för 29 kr/kg. Snacka om att man blir lurad som konsument. Jämför man med kilopriset på lösgodis så är det ju inte dyrt.

Blir du nyfiken och vill prova köttet rekommenderar jag en tur till Lillehem på Österlen där man kan köpa direkt på gården. Då kan du dessutom hälsa på alla grisar som går omkring och bökar på gården året om. Bor du i Skåne kan man beställa kött som sedan levereras till vissa ställen runt om i Skåne. Liksom många andra lokala producenter är Lillehems Utegrisar aktiva på Bondens egen marknad runt om i Skåne och södra Småland under hösten och våren.

Peppes vildsvin

Långsam grillning i ugnen

Efter vårt besök lagade jag karré på halvvildsvin. Jag gned efter tips från Sven in karréskivorna enbart med torra kryddor och vitlök, ingen olja, och skjuts in i ugnen i tre timmar på 125 grader. Jag säger bara att jag har sällan ätit så mört och gott kött. Succén i familjen var total!

Vildsvinstallrik

Print Friendly

, , , , , ,

No comments yet.

Kommentera