Chèvre – ingen vanlig getabock!

Peter

Peter Mårtensson – Möllans Ost

Ge mig vad som helst, bara inte en getost! Jag undrar hur många gånger denna fras har uttalats i vår ostaffär. Tänk vilken mission det är att lära människor att äta getost, men tänk också vilken fantastiskt utveckling getosten har haft i Sverige. För tjugo år sedan använde var och varannan kund denna fras när de ville ha något gott inför helgen, idag klagar ofta barn och ungdomar högjutt på sina föräldrar om det inte finns någon getost på ostbrickan. Jag tror att den största anledningen till många människors aversion inför getosten är att de äter den på fel sätt. Vad är då fel sätt? Jo, man njuter osten med fel vin och med fel tillbehör. Problematiken kan kort beskrivas så här: God middag med trevliga vänner. Gärna en blodig köttbit och gärna ett mustig tanninrikt rött vin därtill. ”Vi har ju lite rött vin kvar från huvudrätten, vi fortsätter väl med det till osten!”

 

chavignolFel, fel, fel! Lika gott som det sträva tanninrika vinet passar till köttbiten där vinet blir mjukt och sympatiskt tack vare proteinerna i köttet (om du inte serverar biffen well done för då kan det kvitta), lika illa går det om du försöker dig på konststycket att servera sådant vin till getost. Getostarnas utmärkande drag är nämligen deras syra. Blunda och tänk på getost så kan du nästan känna hur det drar ihop sig i munhålan av syra. När det möter tanninerna i det röda vinet alstras samma smakfenomen som du möter när du dricker kallt te eller tuggar på en vindruvskärna. Det påminner mest om smaken av amalgam och det är ju inget man vill servera sina gäster. Vad är det då som fattas? Jo, ännu mer syra, för när syra möter syra så dämpar de faktiskt varandra. Du bör därför servera ett friskt syrarikt vin till dina små getisar. Flera sådana viner hittar du i Loiredalen – getostträsket nummer ett där man gör, äter och tänker på getost överallt och hela tiden – och de är alltid tillverkade på Sauvignon Blanc-druvan. Pouilly-Fumé från appellationen med samma namn tillverkas i övre Loiredalen och man säger att Sauvignon Blanc-druvan har sitt ursprung härifrån. I detta vin finner du mycket smaker och dofter av frisk citron, fläder, gröna äpplen och krusbär – alltså gott om syra. Sancerre är en annan god getostkamrat som tillverkas på samma druva i Loiredalen. En slump att världens bästa getostar och världens bästa getostviner kommer från samma område? Knappast!

tomeOm vi börjar titta på de söta vinerna hittar vi snart ännu några passande drycker: Sauternes, portvin eller varför inte den kära favoriten Recioto della Valpolicella. Det är faktiskt en dröm för en gottegris att skölja ner getosten med dessa sötsaker. Sötma och syra fungerar nämligen alldeles förträffligt tillsammans. Därför är det inte så konstigt att getost är så infernaliskt gott med en liten klick fikonmarmelad eller varför inte nyponkompott, det brukar jag själv ringla på toppen av min getost. Synnerligen gott!

Peter med sin getosthumidor

Peter med sin getosthumidor

Ni finns det ju faktiskt getostälskare som inte kan fördra vare sig vita eller söta viner. Är då den gyllene porten till getostarnas himmel för evigt stängd för dessa arma själar? Nej, det är den inte och det fick jag lära mig för endel år sedan. Jag hade då äran att bli invald i en äkta fransk getostriddareorden i en by i Loire vid namn Selle sur Cher. Vad hade då dessa otroligt matkunniga getostmänniskor satt fram för vin på bordet? Just det, rött vin! Nu hamnade jag i en brydsam situation, skulle jag överhuvudtaget våga ifrågasätta deras okunniga vinval? Jag kände dock ett inre tvång och frågade så artigt jag förmådde om det inte skulle serveras något vitt vin till alla dessa getostar, en liten frestande Sancerre kanske? Men ack nej, jag fick en kort blick till svar och en mindre föreläsning om hur just det lokala Valencayvinet var som skapat för dessa ostar. Ja, ja, vad vet väl fransmän om ost och vin? Men naturligtvis hade de alldeles rätt! Vinet vi fick serverat var ett milt rött vin med låga halter av tanniner och konklusionen är att om du prompt vill ha ett rött vin till syrarika ostar så bör du välja ett sådant vin. Man kan till exempel försöka med ett Beaujolais från Bourgogne som ju är ett lätt och fruktigt vin.

Som vanligt alltså ingen regel utan undantag!

hårdagetostar

Print Friendly

, , , , , ,

No comments yet.

Kommentera